Ja faktiskt, jag är lite trött på att vara ledig, men när jag har mycket att göra kommer jag på tusen andra saker jag ska göra när jag väl blir ledig, men kommer inte på någonting nu - blir så trött på mig själv!  Men det är seriöst precis så jag känt de senaste två dagarna...triiiisteeeeeeess! 
Jag och Jessica har lämnat in vårat PM och jag är klar med min individuella reflektion som jag skickade in redan förra veckan. Så what to do!? Har en ytteputte omtenta på onsdag jag pluggar lite på och så har vi redovisning av PM:et och opponering nästa vecka, men that's it, sen är termin 5 slut! Så medan alla andra studenter sliter i en vecka till känns som att en annan redan tagit sommarlov,... och jag borde skämmas som klagar över det! Ska försöka njuta av att inte ha några måsten resten av veckan...

Nu ska jag sleva i mig lite mellanmål (turkisk yoghurt, mango, casewnötter, mandlar och solrosfrön - hiiiiiimelskt gott!) och sen bär det iväg mot city för att kolla när Magnus springer Grabbhalvan.

Ciao!

Vi har förresten införskaffat oss lite nytt här hemma: en ny vit orkidé (se om jag lyckas hålla liv i denna, hehe), en liten minifontän från Cervera som Magnus köpte för sitt presentkort ha fick i examenspresent för ett år sedan, och en enorm fotpall som blivit som en divan till soffan, blev faktiskt riktigt nöjd!

Innan jag skriver någonting annat - Första dagen på jobbet gick jättebra!   

Sååå skönt att ha första dagen avklarad, och jag har till och med hunnit jobba två pass sen jag skrev senast, så det känns kanon. Nu har man kommit in i det lite även om jag känner att det finns mkt kvar som jag måste lära mig innan jag kommer känna mig helt och hållet bekväm i min roll. Men det kommer nog gå bra! Fick mitt schema igår över sommaren och det är mycket pass, så det blir lite extra klirr i kassen i sommar! Känns däremot jättetråkigt att jag och Magnus kommer gå om varandra väldigt mycket i sommar då hans semester slutar när jag får en period på 6 dagars ledigt (längsta ledigheten för mig i sommar bortsett från sista veckan i augusti innan plugget drar igång), snacka om dålig timing! Men så kan det vara, vi försöker planera in små-weekends här och där så det blir säkert bra!

Igår rusade jag, Iris och Maria (en barndomskompis till Iris) in våren tillsammans med tusentals andra hurtiga damer! Jag trodde jag skulle dö efter en kilometer, brukar aldrig springa så snabbt i början som jag gjorde igår (man måste ju hänga med alla andra någelunda iaf, haha), men jag klarade att springa hela loppet utan att stanna trots spurten i början så jag är nöjd! Dock på en ganska dålig tid, men det får bli målet att slå nästa år! Efter loppet hade vi bokat oss en välförtjänt afterrun på Gustavsviksrelaxen. Bubbelpool, plockbuffé och mysigt småprat efter ett väl utfört lopp gjorde kvällen till en succé!

Blosson och härliga gubbar från Örebro Universitet stod för uppvärmningen

Om 20 minuter hoppar jag på cykeln och styr mot min första arbetsdag och C-tur/kvällspass som undersköterska på psykiatrin - whaaaa!!! Jag tror inte riktigt att jag fattat det ännu, att jag ska åka och jobba, inte praktisera. Jag hoppas ändå att första dagarna kommer vara som att praktisera, att jag får ordentligt med inskolning och kan gå med någon tills jag känner mig varm i kläderna. Och hoppas hoppas att det är lugnt just idag, att det inte är kaos när jag kommer dit.

Tusen fjärilar i magen - nu kör vi!

Har påbörjat ett projekt jag länge tänkt ta itu med, att samla alla bilder från varje år i varsitt fotoalbum. Tråkigt att bara ha dom liggandes på datorn tycker jag, old style med fotoalbum ska det vara! Just nu pågår projekt 2012, 210 bilder ska klistras in - så jäkla roligt att sitta och pyssla med på kvällen!

Ska snart bege mig mot universitetet för handledning inför b-uppsatsen som ska skrivas under de närmaste två veckorna. Känner mig oroväckande lugn, "det är ju långt ifrån en c-uppsats som vi ska skriva i höst", jo visst... men vem säger att det kommer gå enkelt för det? Men det kommer nog gå bra, har förmodligen världens bästa skrivarbundis, hon är för jäkla bra, känner verkligen att vi klickar! Och det känns som att det blir bra övning eftersom vi ska skriva c-uppsatsen ihop i höst också. Nu i b-uppsatsen ska vi skriva om någonting som rör hälsofrämjande arbete och som kan kopplas till folkhälsa, så vi funderar över att skriva om antingen barnmisshandel eller barnfetma. Tror det kan bli riktigt bra, nu hoppas jag bara att vår handledare tkr likadant!

Avslutar med lite bilder från helgen, sent 23-års firande och Jutman's-besök

Och imorgon är det torsdag... whaaaaaaa!!

Efter ett lååångt uppehåll utan bloggande tänkte jag återigen kasta mig in i bloggvärlden och dela med mig att mitt liv, så som så himla många andra. Men jag har saknat bloggandet, att få beklaga mig över svåra tentor, träningsvärk, sockersug, och vara supernervös inför kommande praktikplatser, arbetsintervjuer och sommarjobb. Att få dela med mig av de finaste stunderna, födelsedagar, myskvällar och det som gör mig lycklig i mitt liv, det som betyder mest. Just nu kretsar mitt liv mycket kring mina studier och min väg till sjuksköterskeexamen i januari. Det är sååååå snaaaaart! Helt sjukt, vart har tiden tagit vägen!? På torsdag gör jag mitt första arbetspass inom vården, starten på min karriär, och jag är sickonervös! Fast på ett bra sätt vill jag tillägga, förväntansfull, ungefär som när man skulle börja gymnasiet,.. fast lite läskigare. Lite skräckblandad förtjusning, mest nervös för att göra fel, göra bort mig eller inte passa in, och i detta fall - inte klara av det. Jag jobba på psyk. jourmottagningen på USÖ som timvikarie och sommarvikarie, och det är ju lite speciellt jämfört med andra avdelningar. Ibland blir jag rädd att jag tagit mig vatten över huvudet, är det här verkligen ett bra ställe att börja på?? Klarar jag verkligen det här? Men jag tror det kommer gå bra, men nervositeten finns där... torsdag, torsdag, torsdag...

Dags att byta om till löparoutfiten, 8 km med Mamma väntar och jag ber en bön att det inte ska bli lika varmt och tufft som sist, hann tänka "näe, nu stannar jag, jag orkar inte mer....NÄE! Jag tänker fan inte stanna!!" minst 20 gånger innan jag kastade mig ner på gräsmattan vid 8 kilometers slut. Riktigt människoplågeri var det! Eller Pernillaplågeri, mamma verkade inte lika plågad, haha. Håller en tumme för att slippa en repris idag...